Ett stycke historia

Den första folkhögskolan grundades 1844 i Danmark av Nikolaj Grundtvig. Sverige följde snart efter och fick sina första folkhögskolor 1868. 

Under denna tid fick bönderna ett större inflytande över samhällsutvecklingen. För att kunna vara med och styra behövde bönderna utbildning. De första folkhögskolorna var därför anpassade till bondsönernas behov av kunskap. 

1800-talet innebar stora förändringar på grund av industrialiseringens utveckling. En ny samhällsklass växte fram; arbetarklassen. För arbetarna var tillvaron ofta hård. Fattigdom, arbetsförhållanden och bristen på kunskap begränsade möjligheten att förändra samhället. 

På grund av detta växte arbetarrörelsen fram. Klassamhället där de få rika hade pengar och makt över den stora massan människor skulle avskaffas. I stället skulle samhället byggas upp genom demokrati både på det politiska och ekonomiska området. För att lyckas behövde arbetarna kunskaper både om hur samhället styrdes och hur det kunde förändras. När arbetarrörelsens organisationer växte blev det därför naturligt att arbetarna grundade egna folkhögskolor.

Även andra folkrörelser ville starta folkhögskolor och nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen med flera driver i dag egna skolor. Gemensamt var tanken att de vanliga människorna skulle överta makten i samhället och för att genomföra det behövdes kunskap. 

I dag finns det i Sverige 150 folkhögskolor, varav 107 är bundna till föreningar, stiftelser, folkrörelser eller ideella organisationer. De resterande 43 folkhögskolorna drivs av landsting eller regioner.

Arbetarrörelsens folkhögskola skapades som en filial till Viskadalens folkhögskola i slutet av 1970-talet.1991 blev AFiG en självständig skola med lokaler på Andra Långgatan. Några år senare flyttade skolan till sina nuvarande lokaler på Järntorget 7.

Läs mer om skolans historia här: Historia