Viskadalens historia

Viskadalens folkhögskola startade sin långa historia med den första vinterkursen 16 november, 1926. Målet var att ge utbildnings och bildningsmöjligheter för arbetare i bygden inom den snabbt växande textilindustrin. En gryende självmedvetenhet hos arbetarklassen tillsammans med den fullvärdiga rösträtten fem år tidigare var den objektiva tidsvåg som bar fram möjligheten att starta Viskadalens folkhögskola.

En kort historia om Viskadalen

av Tomas Aronsson.

Viskadalens folkhögskola startade sin långa historia med den första vinterkursen 16 november, 1926. Målet var att ge utbildnings och bildningsmöjligheter för arbetare i bygden inom den snabbt växande textilindustrin. En gryende självmedvetenhet hos arbetarklassen tillsammans med den fullvärdiga rösträtten fem år tidigare var den objektiva tidsvåg som bar fram möjligheten att starta Viskadalens folkhögskola.
Eldsjälen Agda Erikson, tillsammans med Carl Magnus Bergstrand och Allan Degerman letade efter lämpligt ställe för att be driva folkhögskoleverksamhet. Agda , som inte hade sina rötter i arbetarrörelsen, fick en ide .”Nu ska jag starta en folkhögskola!” var hennes utrop när diskussionerna flödade i familjen Lorentz Jönssons kök. Sälgereds gård, den gamla förläggargården, blev skolans fysiska plats. Den spännande men mödosamma vägen att bygga en folkhögskola startade.

Hur kunde denna ide växa fram? Agda hade gått på Birkagårdens folkhögskola i Stockholm och funnit skolformen tilltalande. Samtidigt såg hon de stora utbildnings- och bildningsbehov som fanns bland textilarbetarna i trakten. Agda var sannolikt en både impulsiv och kreativ människa.

Hon satsade av egna pengar för att köpa Sälgereds gård och klara driftskostnaden. Skapandet av Viskadalens folkhögskola kan säkerligen finnas i Agdas engagemang men också olika objektiva faktorer som usla sociala förhållanden; textilarbetarklassens tillväxt och personer som var besjälade av att starta bildningsarbete. Jordmånen fanns.

Det känns ändå viktigt att poängtera att det just var Agda som var upphovet till skolan. Allan Degerman, skolans första rektor skriver ”Kvar står det faktum att det var Agda Erikson som startade skolan, att den förmodligen aldrig hade kommit till , om inte hon tagit initiativet och offrat så mycket. Varje människa måste bedömas efter sin tid, sin miljö. Agdas miljö var en patriarkalisk textilarbetaremiljö i Schartauanien. Jag beundrar hennes personliga mod att trotsa många släktingars ogillande och gå sin egen väg, till det hon ansåg var rätt”

Den första vinterkursen startade november 1926 med sju deltagare men det skulle dröja ända fram till 1936/37 innan kursen öppnades för kvinnliga deltagare. En kvinnlig deltagare var med i denna kurs.

De första åren var omtumlande, spännande och en jakt på ekonomiska medel. Viskadalen var redan från början en naturlig del av de lokala bildningsarbetet i bygden och var ingen navelskådande skola. Från pionjärtiden fanns det en frihetlig syn på val av ämnen, teman, pedagogik och arbetsmetoder. Trettiotalet var lite av en experimentverkstad för skolan. Ganska snart formades Viskadalen till att vara en arbetarrörelsefolkhögskola och en del av de olika fackliga och politiska rörelsernas bildningsarbete. Föreningen Västra Sveriges Arbetares Folkhögskola (VSAF) bildades 1928 för att ge stadga åt skolan, garantera inflytande för organisationerna och samla in pengar. Öppenheten och tolerans präglade arbetet.

Idag finns det anledning att skänka tanke till alla engagerande och kunniga personer som verkar i och för skolan. Många personer har betytt mycket för skolan. Namn som Agda, Lorentz, Björn, Allan, Carl-Magnus, Edith, Sven, Ernst, Torsten, Carin, Stig… är pionjärer som alltid kommer att finnas i skolans kollektiva minne.

Det finns anledning att Tacka alla personer som arbetar ideellt eller som anställda. Människor har i det lilla eller det stora, i det synliga eller det osynliga varit en viktig del av skolans historia. Alla bidrar med bygget av Viskadalens historia som även är viktig en del av skolans framtid. ”Idag är imorgon historia”.

En historisk tillbakablick handlar inte bara om en försvunnen tid, utan ett avstamp för att vi ska förstå och kunna orientera oss i den nya verkligheten. Hur ser den nya verkligheten ut? Vi kan säga att dagens omvärld inte ser ut som på 20, 50, 70 eller 90 talet. Om detta kan vi vara överens. Tiderna förändras och därmed också vi människor. Samhället ser helt annorlunda ut idag, men klassamhället består, fast i nya former.

Idag bedriver Viskadalens folkhögskola en omfattande och varierande verksamhet. Folkhögskolans uppdrag om utbildning och bildning för vuxna är en lika angelägen fråga som vid starten. Skillnaden är att uppdragen är mer skiftande och svårdefinierade.

Jag är övertygad om att den fria skolformen som folkhögskolan representerar kommer att finnas kvar. Kanske kommer folkhögskolan att uppfattas som mer modern än vad den någonsin varit.

Kombinationen av det fria valet för varje studerande och friheten för skolan att forma kurser och kursplaner efter deltagarnas behov är en avgörande faktor för folkhögskolans modernitet.

En annan orsak är förmågan att både individualisera och kollektivisera undervisning. Individens roll i kollektivet och kollektivets behov av starka och självständiga individer är en röd tråd för vår folkhögskola, även om detta inte är någon lätt uppgift.

Det kanske viktigaste skälet för att folkhögskolan i allmänhet och Viskadalen i synnerhet kommer att ha en framtida viktig roll, är kopplingen till idéburna organisationer. Vi är inte neutrala och könlösa, vi bärs fram av en idé. Det finns ett samband mellan skolans historia, dess nutid och framtid. Uppgiften är att knyta samman detta. Engagerade, viljestarka och kunniga människor i dåtid och nutid som tror på en idé är den gemensamma grunden.

Folkbildningen, där Viskadalen har en given plats, är kanske mer modern och betydelsefull än vad den någonsin varit.

Tomas Aronsson
Viskadalens folkhögskola