Det är ännu tidig morgon, AFiG:s coach vankar oroligt fram och tillbaka. Några spelare är sena. ”Har någon telefonnumren”, ropar han lite stingsligt till några kollegor. Är förberedelserna tillräckliga, frågar vankelmodigt, liksom för sig själv.
”Är AFiG:s två lag rätt sammansatta”, vill jag fråga. Hur är känslan?
Men jag förstår fort att det inte duger att fråga en tävlingsande på väg in i zonen. Det får vänta.

Vid sidan av planen pågår annan aktivitet. Den här dagen är både mer och större än fotboll. Tält ska resas, grillar ska bäras fram, en poängpromenad förbereds, kubb placeras i gräset.
Det blickas nervöst mot den gråa skyn.
Cupgeneralen oroas för annat än spelet. Kommer det bli regn? Hur många personer kommer? Räcker korvarna?

Fler dyker upp, AFiG:s fans och spelare, kollegor och konkurrenter från Mångkulturella folkhögskolan och Angereds folkhögskola. Hjällbovallen börjar sakta fyllas av sprittande fotbollsben, och ett förväntasfullt sorl från deltagarpubliken.

AFiG:s egen Alex Ferguson drar upp linjerna i det gröna fältets schack, laguppställningar och taktik laboreras in i det sista, den tolfte spelaren samlar ihop sig vid sidlinjen och vecklar ut två vackert designade banderoller.
Game is on!

Första matchen är igång, AFiG 1:s röda hjältar trycks tillbaka av de gröntröjade kämparna från Mångkulturella, men samlar ihop sig och tar kommandot över spelet uppmuntrade av den kamratliga andan och skolans egna ultras som inspirerar med sin sång.
Spelet är böljande, chanserna kommer, men mest av allt sticker det stora hjärtat och lagkänslan ut. Trots två träffar i stolpen och en i ribban, lämnar vi matchen med ett oavgjort resultat. Det subjektiva ögat tyckte nog att en vinst hade varit på sin plats.

När AFiG 2 ställde sig på planen var det full fart från start. Målen kom i rätt bur, snabba kontringar luckrade upp båda försvaren och målen fortsatte trilla in. De med hjärtat på Järntorget slets mellan hopp och förtvivlan och landade till sist i glädje. 5-4 och en seger för publikfrieri, såväl som en triumf för spelarnas stora kampvilja.

Det var en början som ger hopp och bränsle till dagens dröm. Coachen och några av spelarna sneglar förstulet bort mot pokalen. Kanske, kanske kommer den där stå på AFiG innan dagen är över?

Det är paus. Solen bryter fram, grillar tänds och korv grillas, ja, såklart, energidepåerna måste fyllas för alla. Andra hjältar träder fram. De som är oljan som får det övriga maskineriet att verka denna fantastiska dag. Skräp ska plockas, och inte minst ska vi mötas över skolgränser och fånga den själ som heter folkhögskola.

Strax drog domarvisslan igång nya matcher för AFiG FK. Trots bra spel, trots snabba omställningar, stort hjärta och trots att den tolfte spelaren visade sitt bästa ansikte var det stolpe ut, marginalerna emot när oturen grinade oss i ansiktet. Resultatet gick inte vår väg för något av våra lag i dessa matcher, men efter en viss nervös väntan visade det sig att vi hade ett lag i semifinal, med minsta möjliga marginal.
Drömmen levde.

Regnet bröt fram, vid sidan fortsatte övriga oförtrutet att fylla soppåsar, rengöra grillar och hålla den magiska stämningen igång.

Semifinal. De röda tröjorna stormade fram över planen i anfall efter anfall. Var det Liverpool? Nej, i denna match hade varken Mohammed Salah eller Darwin Nunez gjort skillnad. I den här matchen hade ingen spelare kunnat förstärka och inget lag kunna vinna mot AFiG. En propagandaseger helt enkelt.

Jo, det blev en final. Något tröttare ben än tidigare efter en lång dag på planen. Mångkulturella började bäst. Gör ett mål. Gör två mål. Pokalen ser plötsligt mer avlägsen ut. Men det är inte över förrän det är över. AFiG fyller på med ny energi, lyckas göra ett mål och trycker på med anfall efter anfall. Lärare och deltagare uppmuntrar och hejar på, men centimetrarna var inte på de rödas sida i denna match.
Mångkulturella vinner till slut matchen och fick lyfta den där pokalen. Till det säger vi såklart grattis!

Men den egentliga segraren den här dagen är mötet och gemenskapen, folkhögskolans idé och den största äran tillfaller alla de som deltog och gjorde detta möjligt.
Stort tack till världens bästa deltagare för den här dagen.
2025 får vi uppleva allt detta igen.
…och dessutom lyfta en pokal.